Vilken natur har Guds rike då? Och världens rike? Naturligt vis går det inte att svara på det, men jag tänker mig att en aspekt kan vara det som står i Gal. 5, där det berättas om vad som anses som fel resp. rätt handlande. Tanken jag får är att om man låter Guds rike bryta igenom inom en så kommer man att mogna i det som Gal. 5:22-23 talar om.
(Tar dock ganska mycket utrymme om jag ska utveckla de tankarna just nu, så det får bli vid ett annat tillfälle)
Dock finns här ett problem som många kristna och icke-kristna försökt att lösa: Varför syns andens frukter mer i det vi kallar "världen" och "världsliga människor" och att många kristna mer faller under det som egentligen borde vara raka motsatsen till det kristna livet (Gal. 5:19-21)? Eller är det bara en bild som man får om man riktar in sig allt för mycket på att varje kristen bör leva ett kristet liv? Kan det kanske vara så att när vandringen med Gud börjar så korrigeras man, dag för dag, i sitt liv, för att så småningom nå någon form av "fulländning", som visserligen redan har infunnit sig i och med Kristus, men som dag för dag blir mer manifesterad i det fysiska? Kan det vara så att vi ställer högre krav på kristna då man kanske anser att man borde vara på ett visst sätt, medan man inte håller samma höga krav på "världen"?
Mer frågor och tankar finns, men jag lämnar ämnet till en annan gång.
Allt Gott!
//David
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar