En utmaning...

I helgen var till Sthlm och skulle ta mig från Högdalen till T-centralen via T-banan. På perrongen ser jag en dam i 55/60-årsåldern som verkade vara lite märklig. Misstankarna bekräftades dels när hon högljutt påvisar för alla att det är fel stationer som ropas ut i högtalarsystemet och att man inte skulle lita på den rösten (tror att felet berodde antagligen på att lokföraren hade angett fel riktning i den dator som styr linjeutropen, men har dock ingen kunskap att tala om hur det faktiskt ligger till). Efter att felet blivit åtgärdat och det bara var några stationer kvar tills jag ska kliva av så sätter damen igång med en domedagsförkunnelse och uppmanar alla syndare i tågvagnen att de måste omvända sig till Herren Jesus om de inte ska gå evigt förlorade och att världen ser ut som den gör för att människorna inte vill omvända sig från sin synd. Detta varvas med utdragna sångliknande halleluja- och Jesus-utrop. En tid efter att jag klivit av så ser jag henne gå utmed Drottninggatan och förkunnar sitt budskap och ännu lite senare på dagen, när jag sitter i en kyrkbänk i St:a Clara kyrka, hör hennes rop utanför kyrkan.

Några frågor som kommer till mig som rör detta är:

- Om man ska missionera, hur bör det då ske?

- Hur kan denna dam relateras till GT:s profeter?

Vet inte vad ni tänker, men för mig har mission kommit att innebära att leva det kristna livet. Dock tror jag ingen människa kan säga sig ha funnit ut hur man ska leva detta liv, då detta kan diskuteras i oändlighet och jag tror att vi som rör oss i kyrkliga kretsar har mött många olika åsikter om dessa ämnen (mission och det kristna livet). Det som mission har kommit att betyda för mig är att jag lever i vissheten om att jag är beroende av Guds kärlek och nåd och att jag, då jag fått erfara nåden, lever ut min tro på Gud (där med inte sagt att ett sätt är "mer rätt" än ett annat). För mig handlar det om att det är genom att leva min tro som jag vittnar om Gud och därmed blir mitt liv missionerande i sig själv, även fast det inte innebär att jag försöker omvända de människor jag möter, utan att det kanske är mitt förhållningssätt till livet och hur jag bemöter mina medmänniskor som spelar roll. Jag lever mitt liv och det räcker. Jag har svårt att tro att människor kommer att bli omvända genom att jag, med en logisk argumentation, redogör för varför människor ska tro på Gud och att jag på det förväntar mig att de som hör mig ska omvända sig. Den gamla tanken om att ett barn gör som sina föräldrar gör och inte som föräldrarna säger gör sig påmind. Jag tror inte att det är genom att prata om kristendomen som folk kommer till tro på Gud , utan att det handlar om hur jag själv lever ut min tro.

Hur ser ni på mission?

Den andra jag undrar över är hur profeterna GT togs emot av sin samtid och hur människor med dessa samhällskritiska åsikter eller domedagsförkunnelser tas emot i dagens samhälle. Folket i den gammaltestamentliga kontexten blev med största sannolikhet rasande över att höra profeternas förkunnelse om hur folket levde ut sin tro och att de pga. detta slog ihjäl profet efter profet. Gör vi på samma sätt idag, fast med mer sofistikerade sätt? Nu låter det för mig väldigt märkligt om denna människa skulle vara utsänd som profet i vår tid, med tanke på det sätt som hon förde fram sitt budskap på, men tanken finns ändå på hur vi tänker om de människor som förkunnar något som vi av en eller annan anledning inte känner oss bekväma med att lyssna på.

För att knyta an till några vänners funderingar:

I GT säger sig vissa människor ha fått ett budskap direkt ifrån Gud och detta förkunnas för omvärlden, som inte tar emot det. Hundratals år senare kanoniseras detta budskap. Dessa texter bygger vi sedan en förkunnelse utifrån. Om någon idag skulle säga sig ha fått en uppenbarelse från Gud och att det skett på liknande sätt som det skedde i de bibliska texterna så kommer samhället antagligen se dem som psyksjuka och spärra in dem på psyket, oavsett om det är ett budskap som utgått från Gud eller ej. Hur behandlar vi de människor vi möter som kommer med sådana budskap?

Allt Gott!

//David